När tipsen är på plats: så här slutar VM! #fb

Midsommar och mycket tid att sitta i solen och fundera över viktiga frågor: som till exempel vem som vinner fotbolls-VM för herrar i år. Dock inte lika mycket tid att titta på den fotboll som spelas, vilket sannolikt påverkar de tips som solfilosoferandet resulterade i…

Så här kommer den: sanningen om vem som vinner VM och hur resan dit går! Jag känner nämligen en skyldighet att tillkännagöra för offentligheten de tips jag, Emma, Jonas presterade (frun såg mest plågad ut och hade inga tydliga synpunkter)….

Att Uruguay skulle slå Sydkorea visste vi på förhand, liksom att Ghana skulle slå USA (fast här satte vi stjärna för möjlig skräll…). Att Argentina slår Mexico var vi eniga om men Emma trodde att England skulle chocka världen och slå Tyskland ikväll. Det trodde inte vi andra. Vi var dock helt överens om att Uruguay slår Ghana i kvartsfinalen men sedan stötte Jonas Argentina-fascination på patrull: han tror/vill ju att Tyskland ska vinna VM så han blev ju tvungen att tippa att Tyskland skulle slå Argentina. Det kommer självklart inte ske så Emma och jag får ju rätt: Argentina går till final.

Alla borde dock vara överens om att Spanien eller Brasilien (åtminstone borde) bli det andra laget i finalen. Men vi blev inte överens om det heller. Att Holland skulle slå Slovakien, att Brasilien skulle slå Chile (fast här satte vi varningstecken för överraskning) och att Paraguay skulle slå Japan var vi rörande överens om. Fast Emma trodde – till skillnad från mig och Jonas – att Portugal skulle slå Spanien (måtte det inte ske; att se flin-Ronaldo filma sig till seger vore lika plågsamt som att se Frankrike tråka ut Brasilien i förra VM).

Emma var övertygad om att Holland skulle slå Brasilien och gå till final (efter att ha slagit Paraguay i semifinalen). Jonas trodde också på Holland (mot Brasilien) men var överens med mig om att Spanien skulle slå Paraguay.

Vem som vinner? Ingen aning. Jonas tror självklart alltid på Tyskland, men eftersom jag tror det blir Argentina mot Spanien (eller möjligen Brasilien) så vet jag en sak: fotbollen segrar. Ett spelande lag från med klar vänsterprofil (antingen genom en något bisarr vänsterromantiker som tränare eller för att landet är vänsterstyrt) får lyfta pokalen. Skönt att veta det i alla fall…

Sedan är det den vanliga invändningen: att vi läst fel på spelschemat och blandat ihop de olika slutspels-”benen”…

Så där. Så har jag slösat bort 15 minuters soltid. Och du har slösat bort cirka fem minuter som du kunde ägnat åt att se fotboll, dricka saft i hängmattan eller jaga flugor på altanen. Sånt är livet.

10 ord om högern och ÖBO och ett ord om VM

[REV] Jag har inte bloggat på en och en halv vecka. Och även om ingen annan funderar på detta så har jag funderat en hel del på varför det blivit så.

Jag skulle kunnat blogga om hur högerstyret i Örebro inte ens vågar låta örebroarna avgöra om 849 ÖBO-lägenheter ska säljas, trots hyresgästernas och örebroarnas vilja. Men jag nöjer mig med 10 ord: Högern tror att de kommer att förlora valet i Örebro.

Jag skulle kunna skriva om hur tråkigt ofta fusk lönat sig under herrfotbolls-VM. Men ett ord räcker: Pinsamt.

Jag kunde ha skrivit ytterligare om de tveksamheter som lyfts fram när NA granskar Kommunfastigheter men jag nöjer mig med åtta ord : Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Eller om årets och århundradets mål, Linus Hallenius konstverk mot Syrianska i söndags. Men ett ord räcker: fantastico

Eller jag kunde skrivit om riktigt allvarliga saker: om hur Sveriges utrikesminister Carl Bildt misstänks för att ha en roll i folkmord. Men där finns egentligen inte mycket att tillägga, förutom: ta time-out!

Egentligen tror jag att mitt blogguppehåll beror på två saker: tidsbrist och alltför mycket länkande och kommenterande på Facebook. Så kommer det nog vara ett tag till, men framöver (fram till valet) kommer jag att använda bloggen till att berätta om vad jag/vi vill göra om vi får örebroarnas förtroende i valet 19 september. Jag kommer här att presentera punkt för punkt som jag har på min ”uppdragslista” – den lista jag tänker ge till förvaltningen om jag får ansvaret för att arbeta med samhällsbyggnadsfrågor efter valet. Det kommer att handla om utredningsuppdrag och konkreta förändringar. Om soptunnor, blomkrukor och utvecklingen av Örebros stadsbild. Återkommer till det.

1 bortslösad skattekrona är 1 för mycket

I onsdags deltog jag på mitt första sammanträde med Fastighetsnämnden. Det var inte något normalt möte med några mått mätt. Förutom att två journalister från NA närvarade på hela mötet och att en fotograf sprang runt i rummet i början så var det en märklig känsla i och kring rummet. Anledningen var självklart NAs flerdagarsgranskning av Kommunfastigheters affärer. Det finns två sätt att se det hela på: antingen att jag har otur som tar plats i Örebros för tillfället mest omtalade och granskade verksamhet. Eller så kan man välja att säga att jag har tur som kommer in i verksamheten just nu.

För låt oss vara ärliga: det har funnits brister i kommunens fastighetsförvaltning ganska länge, oavsett namn på förvaltningen. Det har handlat om fördyrade projekt, oklara upphandlingar och missnöje från kommunens verksamhet (hyresgästerna). En del kritik har varit befogad och en del orättvis. En del kritik bör istället riktas mot Örebro kommuns ologiska investeringsprocess, en del bör riktas mot felaktiga/bristfälliga beställningar från den kommunala verksamheten. En del handlar bara om usel ledning (som när KS-ordförande Werme klantar sig, beordrar fram ett nytt kök i Parkteatern och sedan beskyller tjänstemännen för att ombyggnaden blir dyr…).

Oavsett politisk majoritet har den politiska ledningen försökt skaffa sig ett grepp över kommunens samlade fastighetsförvaltning, men som många nuvarande och tidigare ledamöter i nämndledamöter (och andra) kan vittna om har det varit svårt. Jag vet inte vad som är sant och rättvist återgivet men alltför många vittnar om en kultur där en del anställda vägrar underkasta sig politiska beslut och med en allmän ovilja från en del anställda mot rutiner, system och redovisning – sådant som är (eller borde vara) helt självklart i en verksamhet som bekostas med våra skattepengar.

Jag är glad för NAs granskning. Jag tror att det kommer att göra att skattepengarna används mer effektivt och att förskolor, skolor och äldreboenden får bättre lokaler. Jag tror inte att det förekommer fusk, oegentligheter eller annat olagligt i så stor skala att det i sig skulle innebära något större pengaläckage. Det är inte det som är huvudproblemet (även om alla olagligheter självklart ska anmälas och leda till en juridisk process). Huvudproblemet är att det tycks finnas grundläggande systemfel i verksamheten. Det verkar uppenbart att underhållsbehov, utförda upprustningar och annat inte dokumenteras tillräckligt bra. Det mesta tyder också på att de upphandlade ramavtalen (vilka företag man ska handla från, rangordnade i turordning) inte följs som de ska. Och det är helt uppenbart att det finns verkligt allvarliga brister i uppföljning och redovisning.

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” sa Gustav Möller. Och det är ju precis så det är. Varje krona som slösas bort på fel saker innebär en krona mindre för att förbättra förskolan för barnen eller äldrevården för de äldre som behöver vård och service. Det är det allvarliga. Om det skulle visa sig att någon enskild varit inblandad i oegentligheter eller gjort något brottsligt ska det utredas och leda till polisanmälan. Om brott kan styrkas ska personen straffas och om kommunen upptäcker att någon gjort något olämpligt (även om det kanske inte är olagligt) så ska den personen flyttas från sin tjänst. Men det här handlar inte om att stirra sig blind på enskildas hantering. Gör vi det kommer vi missa det viktigaste: att åtgärda brister i systemen.

Jag vet att både förvaltningschefen (Åsa Bellander) och Fastighetsnämndens ordförande (Hannah Ljung, M) håller med mig om vikten att gå till botten med detta och ta chansen att få ordning i rutiner, dokumentation och liknande. Och jag litar på att de kommer att driva det arbetet på ett bra sätt. När vi, om någon tid, tittar tillbaka på våren 2010 och NAs närgångna granskning kommer vi kunna konstatera att en (för många) jobbig period ledde till effektivare användning av skattebetalarnas pengar.

Sonic styr upp spellistan

Jag har ju tidigare beklagat mig för att jag inte hänger med tillräckligt i musikvärlden – att jag missar massor av ny bra musik. Tidningen Sonic har i många år fyllt på några genrer. Av någon anledning har jag varit utan Sonic ett tag nu (har ingen riktig koll på när den slutade komma…) men nu är ordningen återställd. Och när jag nu fått några dagar på mig att lyssna igenom senaste cdn (det följer med en cd i varje nummer) blev det till att uppdatera ”bäst just nu- listan” (dessutom har jag haft en lugn dag med massor av tid…). Förutom Sonic-skivan och alla gamla favoriter som tycks ha borrat sig fast i spellistan så klarar sig The Streets, M.I.A. och The Kooks kvar från grannens-brorsas-bland-skiva. Enjoy yourself:

1. Imperial State Electric – I’ll Let You Down (Tack, Sonic!)
2. Andreas Söderlund – Daustralien (dito)
3. The Magic Numbers – The Pulse (äntligen nytt från de skäggiga/håriga engelsmännen – även här var det Sonic som tipsade)
4. Ida Redig – Always On The Run (Tack, Sonic!)
5. Jace Everett – Bad Things (rysligt bra ledmotiv från True Blood)
6. The Streets – Heaven for the Weather (otroligt skojig text, men framrörallt fantastisk låt!)
7. Kent – Columbus (Kent är nästan alltid med på listan…)
8. M.I.A. – Paper Planes (märkligt mycket bättre än resten av M.I.A.s låtar – fast de andra kanske växer snart)
9. Hello Saferide – 2006 (otrolig låt och typisk HS-text)
10. Prince and the Revolution – Paisley Park (Dottern fortsätter säga: ”pappa det ringer”, när ”Paisley Park” kommer ur högtalarna. Bra både som låt och ringsignal.)
11. newkid – Gör det för (Tack, Sonic!)
12. Millencolin – Battery Check (Örebros stolthet och fastskruvade i min ”bäst just nu-lista”)
13. R.E.M. Feat. Q-Tip – The Outsiders (ännu en listinventarie)
14. The Specials – Enjoy Yourself (It’s Later Than You Think) (upptäckt via Party Animals på SVT, att jag inte upptäckt The Specials på nära 30 år – deras storhetstid var ju 70/80-tal)
15. The Kooks – She Moves In Her Own Way (klart bäst av The Kooks låtar, men det är flera andra som nu börjar sätta sig…)